Nu har det varit några veckor sedan jag skrev sist, jag har ägnat min tid åt att försöka hitta min väg framåt och det är också stegen tillbaka till en ny vardag ur min utbrändhet, och att lära mig hur jag kan fungera utan att ta ur all kraft av mig själv varje gång. Nu så äntligen verkar det som om jag kan ha hittat en väg. Med den känslan kan jag återgå till mitt skapande igen utan att granska mig själv för hårt. Jag har ofta haft åsikten om att inte ta sig själv på så stort allvar men har inte insett att jag borde följa mina råd.  Jag är ok även om det inte är perfekt, ingen är perfekt för det existerar inte. Varför? Jo, för upplevelsen för stunden är avgörande och den är alltid olika beroende på varje stund den upplevs.

I en perfekt form för mig.

När jag ser den här bollen av is, då är väl ändå ordet perfekt det rätta, och det finns endast ett tillfälle att se just det här. Att fånga ögonblick som är precis i min smak och helt individuellt.

 

Frågan är vem skriver reglerna i ett skapande? Finns det regler, eller är reglerna i ett skapande är just det att skapa, och att inte kopiera? Det är det svåraste, hur vet jag om jag är influerad? Jo, det är vi alla om vi inte är isolerade från andra människor. Skillnaden är hur vi tolkar det vi upplever. Din och min olika upplevelse är lika sann. Ibland kan erfarenheter av andra människor finnas som är slående lik den jag själv går igenom, ja utifrån hur jag ser det, och en sådan hittade jag i en artikel från tidningen Skriva. Vägen till boken genom väggen

Stressen till att försöka hitta den perfekta bilden i vårt liv

Sinnebilden av en perfekt vinterdag är skapat av ett inre stilleben och en slags skyltning.

Det är en mycket läsvärd artikel om hur man kan gräva där man står och hur det här paret kompletterar varandra genom att skapa en kriminalroman precis som jag och Göran i den stad man bor i. Jag blev mycket inspirerad av att läsa att det vi gör är rätt väg och de goda råd  som ges, liknar mycket av det vi redan gör, men de har varit mycket fyndiga i sin marknadsföring. – De hade spridit på sin blogg att det hade skett ett mord på den platsen där de bor, och det skakade såklart om en hel del, och till den grad att ett förlag kontaktade dom innan de ens hade hunnit klart med hälften av boken. Så häftigt men säkert också stressigt. I texten följdes det av många goda råd som jag tog till mig. Det här kickade igång mig igen och att åter vara på banan med det här som är så kul. Så det kan bli sena nätter igen, för att tiden den springer iväg. För i natten finns inget annat att göra än att skriva eller att sova. – Dagtid är för mycket brus för att jag skall kunna koncentrera mig. Min nackdel nu är att min tinnitus har högre volym just nu, och mitt bästa sätt är att distrahera mig till att skapa och försöka låtsas att jag inte hör trumpeterna i mina öron.

Det finns ingenting som är perfekt, eller är allt som finns perfekt? – även det som skadar? jag menar mer att vi upplever stunder av lycka som i sig är så flyktiga och att det är sällan att vi stannar upp och upplever de stunderna av njutning. Det är istället minnen som vi ofta försöker återuppleva och besvikelsen över att vi inte kommer ihåg att vi inte kan gå tillbaka, utan kan endast skapa helt nya stunder som vi måste acceptera att här och nu är det som det är.

Trots att vi kan ha bilder i minnet, som julaftnar då när det flöt på i vårt sällskap med familj och vänner runt bordet och glädjen med klappar, god sill och skinka. De härliga pratet efteråt och att kvällen inte ville ta slut. Allt det där kom oväntat men i stunden inser man inte att just denna kväll ska förbli ett minne att vilja komma tillbaka till, men det går ju inte, för den gången var första och enda gången, och sedan ett gott minne. Oftast är de gångerna som kommer utan planering som blir den goda överraskningen. Ett exempel var då jag och min man firade jul hos mina föräldrar i England för några år sedan, och då får vi både svensk och engelsk i ett. God svensk jul lunch och klappar och allt mys. Den stora dagen där är juldagen och de flesta möts upp på fest eller går ut på sin lokala pub för att fira in juldagen som om det var nyårsafton.

advent-architecture-blur-195030.jpg

Vi tar oss till deras lokala pub och där är fullt ös med tävlingar och karaoke, vi är något avvaktande och tänker ok, kanske en drink eller så, sedan går vi hem. Men det blev en av mina roligaste julaftnar på länge. Så mycket sång och värme och gemenskap med alla där och nedräkningen till julafton var helt sanslös, och vi fyra var faktiskt sist ut den natten och klockan var nästan fyra på morgonen. Så juldagen var ganska lik vår julafton, mat, julklappar och spel efteråt.

Där är nu ett minne som nu känns som perfekt, men det går inte att återskapa, så därför vill jag hellre kalla det oväntade stunder av lycka. Ja, det kan kanske kallas perfekt för att nu minns jag den som om det skulle kunna vara en måttstock till hur det skall vara för att vara perfekt.

Jakten efter det perfekta är min grund till min stress. Det bästa är gott nog, och att alltid vara det bästa jag kan vara hela tiden. Det är självklart helt subjektivt.  Då är min träning att släppa mina egna förväntningar, slappna av och låta bli att försöka styra mitt liv. Följ flödet och gör det som fungerar inför varje stund och ögonblick.

architecture-asphalt-blur-730256

 

Minnet av den oväntade upplevelsen är varm och jag är glad att jag har den, men att vänta sig att återuppleva något som jag nu kan kalla var en perfekt jul är ju omöjlig, det går inte att hänga kvar i det förflutna lyckan ligger i att ge sig hän och inte förvänta sig någonting, och det är svårt. Att leva i nuet är att inte tänka på just det. Nyfikenheten är det som kan låta oss hamna i de oväntade minneskapande situationerna som vi kan njuta av i stunden och efteråt.

Ordet perfekt för mig är mer en mall av förväntningar om hur det ska vara istället för att låta det ske. Yttringar som, när det är perfekt då ska solen skina och allt ska glittra av ofelbar lycka för alla, det har vi inte upplevt ännu på jorden. Men vi har fragment av stunder av lycka som har haft sitt ursprung ur stunder som oväntat kommer ur det vi inte kunde ana skulle bli en av dina bästa förebilder på hur perfekt skulle kunna se ut.

balls-bow-boxes-237904

Verbet är uppbyggt av olika ideal och föreställningar av hur världen omkring oss bör se ut. Utifrån det skapas regler. Som tur är finns kulturen och olika konstformer som kan ge oss nya ögon med de intryck som presenteras för oss. Den finaste klappen till jul är att klappa om varandra, presenten är att just vara ”in the present time” i paketet är önskan om något som är skapat av givaren på något sätt, tänk att den tid som har ägnats åt dig i själva skapandeprocessen. Det är helt underbart. Att önska och längta är en härlig känsla som vi borde försöka med oftare.

Vi vet också att våra minnen ser ofta mycket bättre ut än hur det verkligen var, och tur är väl det, därför kan vi förlåta och föda barn.  Nu är timmen sen och en ny dag håller på att skapas och det är tid att runda av mina meningar. Och med det säger jag på återläsning snart. Tända ljus med doft av pepparkakor och granris kan det bli i helgens skrivarstuga och fokus på vår kriminalroman fortsätter.

Ha det gott/ Christina

Annonser